En oväntad present

För ungefär ett år sedan hittade jag två 60-talssoffor på Blocket som var helt perfekta för vår stuga på landet. Det var bara ett problem, sofforna fanns utanför Mariestad, dvs en ganska bra bit härifrån Stockholm.

Men eftersom min man är så fantastisk så satte han sig i bilen och körde de 70 milen fram och tillbaka, bara för att jag skulle få mina fina soffor. Och så fint det blev då! HÄR kan du se själv!

Paret som sålde sofforna, och som haft dem i sin ägo sedan slutet på 60-talet var så rara. De bjöd maken på fika och lunch och skickade med honom en fantastisk bukett med påskris hem till mig. Riset var pyntat med påskfjädrar plockade från fåglar de haft på gården. Så himla fint var det att jag hade kvar det flera veckor efter påsk!

Jag skrev också till paret och tackade förstås och skickade bilder både på påskriset och hur fina sofforna blivit i stugan. Och fick ett rart svar tillbaka.

Sedan var det inte mer med det, tills för någon dag sedan när det plötsligt låg ett kuvert till mig i brevlådan när jag kom hem. Och gissa vad det låg i kuvertet. Jo, nya påskfjädrar från det rara paret!

Jag blev så vansinnigt glad. Inte för att jag egentligen behövde fjädrarna (jag knipsade nämligen av alla fjädrar från förra årets ris och sparade i en låda i förrådet) utan för att det var så fint att det gamla paret hade kommit ihåg hur glad jag blivit förra året och ville glädja mig igen.

Ja, jag blev faktiskt rejält rörd. Och återigen påmind om hur fantastiska de där mötena i livet ofta blir. Nu skulle jag bara vilja visa min tacksamhet tillbaka på något sätt. Men hur? Förslag, någon?

 En knippe vackra fjädrar från Björs gård låg i brevlådan häromdagen.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail
Det här inlägget postades i Påsk och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *