Vitvarupanik

Förutom att blogga här på Retromania så skriver jag också krönikor i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om när alla våra vitvaror gick sönder samtidigt (och jag hade tömt hela vårt sparkonto i hemlighet).

 

Häromdagen ringde min kompis och beklagade sig. Hans kylskåp hade precis pajat och han var heligt förbannad.

”Det är som att dagens köksgrejer är gjorda för att krascha precis när garantin gått ut”, muttrade han bistert.

Jag kunde inte annat än hålla med. Det är något som har hänt med kvaliteten på nya vitvaror. Det är snudd på att mjölken håller längre än kylarna nuförtiden. Annat var det förr. Då kunde grejerna hålla i evighet. Jag har flera vänner som har gamla 70-, 60-, och till och med 50-talsmaskiner kvar på sina landsställen. De tuffar på pålitligt, år ut och år in, utan minsta lilla gnäll. Riktiga miljöbovar är de visserligen, men de håller.

I vårt förra hus hade vi fullt fungerande vitvaror från kritatiden. Men när vi renoverade köket köpte vi ändå allt helt nytt. I drygt sex år höll de toppmoderna maskinerna, sedan började de ge upp, en efter en.

Som tur var hade vi några tusenlappar undanstoppade för oförutsedda utgifter. Så när kylen gick sönder var det egentligen inget problem, inte heller när frysen tackade för sig. Men när sedan ugnen började värma ojämnt var det rätt skralt i reservkassan. Och när slutligen diskmaskinen började låta som ett sågverk strax före jul så fanns inte ett öre kvar.

Vi hade ju i och för sig ytterligare ett sparkonto, för extrema nödfall. Vi kallade det Stora låskontot, för att det var förbjudet att ta av det. Men nu ville det sig inte bättre än att jag precis hade tömt det, eftersom jag, helt utan min mans vetskap, höll på att planera en överraskningsfest till hans 40-årsdag.

Så när vi hörde diskmaskinen dra sina sista dödsrosslingar var jag alltså den enda som förstod att det var riktig kris. Följaktligen var jag också den enda som bröt ihop och började storgråta där mitt på köksgolvet. Min man, lyckligt ovetande om att han var fattig som en kyrkråtta, tyckte naturligtvis att jag överdrev:

”Men älskling, så illa är det inte. Vi har ju vårt reservkonto, och dessutom får vi ju lön snart, vi kan köpa en billig maskin”,

Jo tjena, han skulle bara veta att hans lön inte ens skulle räcka till en diskborste efter att han betalt 7-mannabandet som jag bokat. Och att det av min lön och alla våra sparpengar inte fanns ett öre kvar, eftersom allt redan gått till catering och vin och lokalhyra och ny kostym åt honom. Ja, och en liten klänning till mig med, med matchande väska och skor.

Men inget av det här sa jag naturligtvis något om. Istället slängde jag bara ur mig ett tonårsaktigt:

”Du fattar ju ingenting!” Vilket i och för sig var sant.

Sedan hade jag fullt sjå att hålla honom från Stora låskontot genom att förklara att det inte alls var några problem för mig att handdiska hela storfamiljens frukost-, lunch- och middagsdisk tills vidare. Nej då, inga problem alls.

Till slut kom dagen för den stora överraskningsfesten (och stunden då vår ekonomiska situation skulle avslöjas). Precis som i en amerikansk film så hoppade vi fram allihop och skrek ”surprise” och sedan var festen i full gång. Allt blev lyckat (och värt varenda krona); maten var god, vinet räckte, det var drag på bandet, alla dansade och det överraskade födelsedagsbarnet blev överöst av blommor och presenter. Den finaste presenten hade hans närmsta vänner skramlat ihop till. Det var ett kort där det stod prydligt textat:

”Grattis på 40-årsdagen! För pengarna vi satt in på kontot vill vi att du unnar dig en weekendresa med din kära fru”

Vilken omtänksam och fin present, precis vad en trött småbarnspappa behövde! Bara det att den trötta småbarnsmamman behövde något helt annat. När hon kom hem på småtimmarna efter festen tänkte hon därför att en smärre justering i texten skulle göra presenten ännu bättre. Så när maken dagen efter fann sitt presentkort på kylskåpsdörren löd det istället:

”Grattis på 40-årsdagen! För pengarna vi satt in på kontot vill vi att du unnar dig en weekendresa med diskmaskin åt din kära fru”

disk

Nej då, det är inga problem att handdiska storfamiljens disk. Inga problem alls.

HÄR kan du läsa fler av mina krönikor.

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail
Det här inlägget postades i Krönika och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *